Din hjärna är en sorts tidsmaskin. Varje dag rör du dig bakåt i minnen, framåt i planer och drömmar. Men trots att vi ständigt reser genom tiden i tanken, är det svårt att få syn på den personen vi faktiskt ska bli. Det framtida jaget känns ofta vagt – mer som en idé än en verklig person. Men vad händer om vi stannar upp och faktiskt försöker möta vårt framtida jag?
Det är just det mötet – mellan det nutida och framtida jaget – som jag utforskar i mitt doktorandprojekt vid CTF. Går det att skapa en starkare koppling till den framtida versionen av oss själva? Och om det går, förändrar det hur vi lever här och nu?
Vi har alla ett framtida jag – en person som bär konsekvenserna av våra val idag. Ändå kan det vara svårt att känna att vi faktiskt är samma person över tid. Vi kan titta på gamla foton och tänka: ”Var det där verkligen jag?”, och när vi tänker framåt, se vi ofta bara en diffus siluett i stället för en tydlig bild.
Den psykologiska distansen mellan nuet och framtiden gör det ofta svårt att ta långsiktiga beslut. Vi väljer hellre en snabb belöning än något som ger nytta på längre sikt. Men tänk om vi kunde minska avståndet? Om vi kunde göra det framtida jaget mer levande och mer verkligt? Det är precis det jag har försökt förstå i min forskning.
Min forskning handlar om något som på engelska kallas future self-continuity och som handlar om hur starkt vi upplever att vårt framtida jag är en del av den vi är redan idag. Tillsammans med mina kollegor har jag utvecklat en enkel men effektiv skrivövning: Day Preconstruction Method. Den går ut på att föreställa sig en helt vanlig dag – men tjugo år in i framtiden. Vad gör du när du vaknar? Vem är där? Hur ser din vardag ut?
I våra studier har hundratals personer gjort övningen. De som skrev om en dag långt fram i tiden beskrev framtiden mer levande, mer personligt och känslomässigt, jämfört med de som skrev om en dag några veckor bort. Många upplevde också en tydligare koppling till sitt framtida jag. Det är som att pennan öppnar en kanal i tiden. När vi skriver in oss i framtiden blir den versionen av oss själva mer verklig – inte bara en tanke.
På lediga stunder tycker jag om att skriva annat än vetenskapliga artiklar. I min nya bok Du hinner! Ta makten över din tid beskriver jag hur förmågan att resa i tanken, att minnas det förflutna och föreställa oss framtiden, är något djupt mänskligt. Det är den förmågan som hjälper oss att skapa mening i våra liv. När vi ser vårt liv som en berättelse, där dåtid, nutid och framtid hänger ihop, ökar också känslan av riktning och välbefinnande.
Forskning visar att personer med ett framtidsfokuserat tidsperspektiv oftare fattar mer långsiktigt kloka beslut och upplever en större känsla av meningsfullhet. Det handlar inte om att stressa mot framtiden utan om att skapa en dialog mellan nu och sen. Att ställa frågan: Vad kommer det framtida jaget att vara tacksam för att det nutida jaget gjorde idag? Skrivövningen är ett verktyg för just det. Den hjälper oss att måla upp framtiden i färg, inte bara i konturer. Och det är i detaljerna som framtiden blir verklig.
Jag får ibland frågan om vad som är poängen. Vi kanske känner oss mer förbundna med vårt framtida jag, men vad betyder det i praktiken? Det korta svaret är: ganska mycket. I en värld där vi ofta gör val som gynnar nuet på bekostnad av framtiden – för vår hälsa, vår ekonomi och vår planet – behöver vi alla verktyg som hjälper oss att tänka längre. Och det behöver inte vara stort eller komplicerat. När allt som behövs är en penna, ett papper och lite kunskap om vilka frågor man ska ställa, kan coacher, vårdgivare och rådgivare inom hälsa, ekonomi och välmående, stötta människor i att möta sitt framtida jag. Och hjälpa dem att fatta beslut utifrån det mötet.
Det är där jag vill att min forskning och mitt skrivande ska finnas – inte bara i laboratorier eller i böcker på en hylla, utan i människors vardag och i stunder då vi står inför val och kan reflektera över vad som verkligen är viktigt i våra liv.
Jonas Hjalmar Blom, leg. psykolog, författare och doktorand i psykologi.
