Per Skålén är professor i företagsekonomi vid CTF och har varit en del av CTF sedan 1999 då han började som doktorand. Här reflekterar han över hur det var att doktorera på CTF "back in the days".
Jag började arbeta på CTF år 1999, samma år som Högskolan i Karlstad blev Karlstads universitet. Med universitetblivandet kom det mer medel från staten till forskning som gjorde att forskarutbildningen kunde expandera kraftigt och det var min smala lycka. Tidigare fanns det få doktorandtjänster vid högskolan och jag hade sökt en i statsvetenskap, som var mitt huvudämne tillsammans med historia, men professorn meddelade mig att jag inte hade förutsättningarna att doktorera. Nedslagen bestämde jag mig för att överge forskarplanerna och göra klart min examen i företagsekonomi, ett ämne som jag då inte tyckte var så kul men som jag nu är professor i. Så kan det gå.
Bo Enquist, verksam vid CTF, blev handledare för min C-uppsats som handlade om Ikea:s företagsideologi. Han hade en annan approach än professorn i statsvetenskap och sa till mig: ”Den här uppsatsen är bra. Du borde söka till forskarutbildningen.” Stärkt och bekräftad, som jag ofta känt mig på CTF, bestämde jag mig för att följa hans råd och blev antagen.
På forskarutbildningen mötte jag en annan Bo, Bosse Edvardsson, som blev min huvudhandledare. Bosse hade tagit in Svante Leijon, en erfaren handledare från Göteborgs universitet, som tillsammans med Bo Enquist blev min bihandledare. Det var framsynt av Bosse att koppla Svante till CTF då en ny forskarutbildningsmiljö alltid är i stort behov av erfaren handledarkompetens.
I samma veva som jag blev doktorand hade dåvarande Landstinget i Värmland, LiV, bestämt sig för att processorientera hela organisationen. Kvalitetsutveckling med processorientering var ett hett forskningsområde och det bestämdes att jag skulle studera arbetet vid LiV. Den preliminära frågeställningen var något i stil med: Hur lyckas organisationer med processorientering? Jag erbjöds möjlighet att följa arbetet på första parkett och gjorde till exempel intervjuer med centrala aktörer och observationer av den landstingsövergripande ledningsgrupp för processorienteringen där tjänstemannaledningen och tunga företrädare för professionen var med.
Vi, det vill säga jag och mina handledare, förstod snart att det inte skulle gå att skriva en avhandling om lyckad processorientering för arbetet kännetecknades av konflikter. Ett exempel var under en av mina första observationer, av tidigare nämnd ledningsgrupp, när plötsligt att par av läkarna i gruppen reste sig upp och tågade ut ur den konferensanläggning i Gräsmark ovanför Sunne där vi befann oss i protest mot processorienteringen. Händelsen blev inom landstinget känd som ”uttåget ur Gräsmark” med starkt symbolvärde.
CTF kännetecknas av pragmatism och vi bestämde oss för att det fick bli en avhandling om organisatoriska konflikter istället för lyckad processorientering. Som Bosse brukar säga: ”A good dissertation is a finished dissertation.” Jag fick stor frihet i att bedriva avhandlingsarbetet. Till exempel använde jag mig av institutionell teori, som nu blivit poppis i tjänsteforskningen, men som då få tjänsteforskare använde sig av internationellt. Jag fick också fortsatt stöd från mina handledare. Jag kom speciellt ihåg ett tillfälle några veckor innan jag skulle disputera på min avhandling när en före detta högt uppsatt chef vid LiV skrev ett långt brev där hen tyckte jag varit för kritisk i min tolkning av hur ledningen bedrivit processorienteringen. Det resulterade i ett uppslag i Nya Wermlands-Tidningen och jag kände mig än mer skakis inför disputationen. Bosse, Bo och Svante backade upp mig i sann ”CTF-anda” för forskning ska ju också få vara kritiskt reflekterande.
Även om avhandlingsarbetet kännetecknades av stötting och frihet så fanns det också tydliga förväntningar om progression och stor arbetsinsats - något som jag gillade och som bidrog till att skapa en positiv arbetskultur bland oss doktorandkollegor på CTF. Arbetsveckan slutade inte på fredag klockan 15, utan på lördag klockan 16 då de flesta av oss doktorander var på CTF även på lördagar. CTF var, och jag tror fortfarande är, en perfekt miljö att doktorera i.
I juni 2002 disputerade jag på min avhandling som fick titeln ”När kvalitetsidén möter praktiken”. Opponent Johan Olaisen från BI, verkade ha förberett sina OH-bilder på tåget från Oslo. Detta var på OH-projektorns och platsfilmens tid så bilderna var lite otydliga, men alla var nöjda och glada.
Slutligen: hen som fick doktorandtjänsten i statsvetenskap istället för mig doktorerade aldrig. Kanske hade hen inte den positiva, bekräftande och resultatinriktade arbetsmiljö som jag hade och fortfarande har på CTF? Så kan det gå.
