Susanne Bergstedt: Aldrig för gammal för att njuta
Dans sent i livet! Vad är sent, 50-, 60-, 70-, 80- års-ålder, kan det överhuvudtaget bli för sent? Som en välutbildad person som tycker om mogendans så tror jag inte det. Jag anser att det är en underskattad form av möten mellan människor. Inte bara socialt utan även sexuellt.
Tyvärr så sammankopplas ofta dansband med töntar, det är inte tillräckligt fint att gå på olika dansställen. Mogendans, kasedans, russindiskco namnen är många och inte alltid smickrande för dem som utövar det. Tyvärr blir det ofta oseriöst framställt också, oftast av yngre som gör program om dans.
Ta till exempel Tango, en sensuell slingrande, nära dans som har blivit en erkänd dansform, lite tvärt emot vad en "dirty foxtrot" blivit. Ändå är närheten och sensualismen högst närvarade i båda dansformerna. Man dansar tätt, känner doften av partnern och hur endorfinerna börja öka i kroppen och hettan stiger. Man känner sig inte som ett dansande par, utan som en dansande enhet. Man sluter ögonen och ger sig hän fullständigt.Nu infinner sig inte detta med alla som eventuellt bjuder upp, utan det behövs att en viss samhörighet mellan parterna finns från början.
Att bugga är numera lika vanligt som foxtrot även högre upp i åldrarna, det snurras, skrattas och njuts. Stegen trippas fram i takt till musiken och höfterna gungar. Och plötsligt, inte alltid, så infinner sig det allra bästa, omvärlden försvinner. Jag känner inte mina ben, muskler eller fötter, allt bara flyter. Musiken, partnern och njutningen blir ett. Jag är lätt och jag svävar fram över golvet och snurrar höger, vänster i dubbelsnurr och allt är perfekt! Mungiporna sitter vid örsnibbarna och det är inte förrän musiken tystnar som jag märker att andningen och pulsen är på högvarv och musklerna skriker! Men det är värt varenda sekund av de fem sex minuter det handlar om.
Kan det räknas till kultur, svar ja. På Wikipedia står det beskrivet som att det är bra för motionen, som konstform och som sällskapsform. Där står även att djuren har det som parningsdans och det är säkert sant, men eftersom även vi människor är däggdjur så anser jag att även vi behöver tillfällen där känslor och ömhet kan få väckas till liv. Precis som fåglar som åmar och kråmar sig i sina finaste fjädrar och dansar på vårkanten, så behöver även vi människor få känna denna känsla. En ny klänning, fin frisyr och ett par höga klackar! Det behöver inte nödvändigtvis leda vidare till "parning" utan man njuter och sedan går man vidare. För närkontakter behöver varje levande varelse och om man aldrig fick någon beröring så sägs det att man skulle dö! Nja dö för att avstå dans det tror jag inte man gör, men att man mår bättre och lever längre det tror jag på.
Det pratas så sällan om kärlek, sensualism och erotik när det gäller människor i högre ålder precis som om att det bara försvinner för att man blir äldre. Men som så mycket annat i livet behöver det underhållas. Då är dans en bra väg, inte nödvändigtvis för att hitta en partner utan för att en stund få känna sig åtråvärd, behövd och omtyckt!
Själv dansar jag numera helst med min man, vi kan vara trötta på varandra i vardagslunken men på dansgolvet väcks varenda känsla till liv igen och det i sin tur kan leda till ännu mera njutning när vi väl är hemma igen. Så dansa mera!