Under åren har många studenter läst vid Karlstads universitet. Flera har gjort spännande karriärer där de har utmärkt sig på ett eller annat sätt. Varje år utser Karlstads universitet två tidigare studenter till årets alumner. I år har universitetet glädjen att presentera en man och en kvinna som båda är stora inspiratörer – Dilsa Demirbag-Sten och Lars-Kåre Legernes.
Dilsa Demirbag-Sten - Att leva i skarvarna
Sex år gammal kom Dilsa Demirbag-Sten till Sverige. Hon, hennes mamma och tre yngre syskon möttes av pappan på flygplatsen. Den kurdiska familjen från bergen i sydöstra Turkiet skulle börja ett nytt liv i ett nytt land.
I dag är Dilsa Demirbag-Sten en erkänd journalist och författare och blir ofta anlitad som debattör i frågor som rör integration, hedersmord och kvinnors rättigheter. Hon skriver regelbundet i flera av landets stora dagstidningar. Men vägen hit har inte varit självklar eller rak. Både Dilsas geografiska, kulturella och sociala resa har haft stor betydelse i hennes liv.
Din senaste bok ”Fosterland” har du dedikerat till din mormor, vad har hon betytt för dig?
– Mycket, mormor var den som fick mig att förstå att jag var älskad som barn. Hon gav mig värme och hon tog sig tid att prata med mig. På kvällarna brukade mormor berätta spännande historier om vår släkt och livet i bergen. Berättelserna och berättandet har sedan blivit en stor del av mitt liv.
Du växte upp i ett hem där föräldrarna stod för två ganska olika livsåskådningar. En far som var aktiv kommunist med nyfikenhet på allt nytt och en mor vars livssyn vilade på religion, tradition och familjen. Hur klarade du av att möta en ny kultur i Sverige samtidigt som du växte upp med föräldrar som hade olika förväntningar av livet?
– Barn är ganska anpassningsbara, jag och mina syskon hittade sätt att överleva. Men att befinna sig en skarv är ett ensamt tillstånd.
Kan du förklara vad du menar med att ”befinna sig i en skarv”?
– Jag har ofta befunnit mig i skarvar mellan kulturer, människor, tradition och förändring. Det kan vara tufft men det är också utmanade och spännande. I skarvar bildas friktion och ur friktion kommer något nytt. Det som alla är överens om intresserar mig inte, jag blir uttråkad av tomt kallprat. Skarven är viktig, det är gränszonen där saker händer. När jag var yngre handlade det ofta om att utmana det vedertagna och ifrågasätta, inte allt för sällan fick jag försvara mina åsikter med knytnävarna.
Du är alltså inte konflikträdd…
– Nej (skratt)! Jag slåss inte längre men konflikter intresserar mig och jag kanske ställer obekväma frågor. Men det värsta som kan hända här i Sverige är att någon tycker att man är dum i huvudet, det kan jag leva med.
Vid 15-års ålder blev du bortförlovad men bröt själv förlovningen. Hur klarade du av det?
– Det är svårt att veta exakt vad det var som gav mig modet att göra det otänkbara. Men stödet från mina systrar och mostrar betydde mycket. Jag ville äga mitt eget liv.
En annan skarv som du levt i är den mellan hemmet och skolan, hur har det påverkat dig?
– Livet utanför hemmet gav mig en inblick i en annan värld. I skolan och med mina vänner kunde jag inta en annan roll och ta plats. Jag lärde mig också att det går att kombinera det som är positivt i olika världar.
När visste du vad du ville studera på universitet?
– Jag visste tidigt att jag ville bli läkare och skulle läsa medicin men när det blev dags att söka in till universitet kände jag inget riktigt sug efter det. Jag var intresserad av politik. Efter att ha fått råd från vänner bestämde jag mig för att läsa statsvetenskap och historia.
Varför just de ämnena?
– Jag ville ha en bra grund att stå på. Statsvetenskap är naturligtvis viktigt om man vill hålla på med politik och historia för att förstå sammanhang. Historien upprepar sig ofta om än i nya skepnader och på nya platser. Det är viktigt att kunna placera händelser och se hur de hänger ihop, men det är också viktigt att inte fastna i det som har varit.
Har du något råd att ge till dagens studenter?
– Gör det som är kul och utvecklande! Men tänk på att det som kan verka glamoröst ofta är hårt arbete. Fokusera och arbeta hårt, det tar tid att kultivera tankar.
Vad menar du med att ”kultivera tankar”?
– Kunskap kan man få genom att slå upp fakta. Att kultivera tankar är att odla kritiskt tänkande. Idéer måste prövas, diskuteras och utvecklas. Det är en annan sorts friktion, en som är avgörande för mänskliga framsteg.
Har du något råd att ge Karlstads universitet?
– Det borde ges mer utrymme till samtal där vi uppmuntrar kritiskt tänkande och det gäller nog alla lärosäten i Sverige. Vi borde odla en kultur där vi har intellektuella samtal som är inkluderande, det vill säga där vi bjuder in oliktänkande och där tankar och idéer prövas och ifrågasätts. Då skapar vi friktion.
Vad har Karlstas universitet betytt för dig?
– När jag klev in på Karlstads universitet var det mitt första steg mot självständighet. En klassresa handlar inte om pengar utan om bildning och utbildning.
I dag är du bland mycket annat verksamhetsansvarig för Berättarministeriet, vad gör ni?
– Många barn och unga bär på tankar och drömmar som inte hörs eller syns. Viktiga berättelser kommer aldrig fram. Därför har Berättarministeriet startats. Vi har flera hundra volontärer som inspirerar och lyssnar på barns och ungas berättelser. Genom att driva skrivarverkstäder lyfter vi fram berättelser som annars kanske aldrig skulle bli hörda. För mig är det ett sätt att ge andra samma möjlighet som jag har fått. Om fler barn får chansen att berätta hoppas jag kunna bidra till en ökad socioekonomisk rörlighet för de mest utsatta. Jag är tillbaka där jag började, cirkeln sluts.
Vad gör du om fem eller tio år?
– Om tio år? Det vet jag inte! Om fem år är min son 18 år, då ska jag göra mitt bästa för att han inte flyttar hemifrån.
Lars-Kåre Legernes - Mannen som gick över gränsen
En morgon gick Lars-Kåre Legernes förbi järnvägsstationen i Karlstad, där hittade han ett exemplar av den norska kvällstidningen Aftenposten. Det blev början på en spännande, händelserik och turbulent internationell karriär.
Lars-Kåre har arbetat för globala storföretag som Coca-Cola och L’Oréal. Han har rest världen över både i jobbet och privat. De internationella erfarenheterna tillsammans med ett omåttligt driv och intresse för utveckling har gjort att han idag sitter som vd för Oslos Handelskammare.
Från Norge till Sverige
Han föddes i fiskebyn Ålesund på den norska västkusten. När han var sex år gammal fick föräldrarna, som båda arbetade inom sjukvården, erbjudande om jobb på Centralsjukhuset i Karlstad. 1965 blev Lars-Kåre värmlänning.
Civilekonomexamen med internationell inriktning
Efter gymnasiet bar det av till Stockholm där han läste 40 poäng på Lärarhögskolan med franska som huvudämne men flyttade tillbaka till Värmland redan efter ett år. 1985 tog han civilekonomexamen vid Högskolan i Karlstad.
- Jag ångrar inte att jag läste franska men kände mig inte riktigt hemma i Stockholm. Livet som student var mycket bättre i Karlstad. Jag har verkligen haft nytta av min utbildning, särskilt kurserna inom marknadsföring. Jag tog stort intryck av professor Bo Edvardsson. Han föreläste om hur produkter, genom ett nytt helhetstänk, kunde utvecklas och säljas som tjänster. Det synsättet, det vill säga att utgå från helhetslösningar, har varit en ledstjärna för mig under hela min karriär.
Från Sverige till Norge
Så en morgon kom Lars-Kåre över ett nummer av Aftenposten. I tidningen fanns en annons där Coca-Cola sökte en ”Sales Training Manager” med ansvar för ”the North European Division”, placering i Oslo. Varför inte, tänkte han och sökte tjänsten.
- En anledning till att jag fick tjänsten var att jag hade läst marknadsföring men avgörande var nog att jag talade flera språk flytande.
Nu börjar en spännande och hektisk tid. Redan från start innebar uppdraget för Coca-Cola att arbeta i flera europeiska städer, bland annat London och Belfast. Efter tre år tog han en anställning hos det franska kosmetikföretaget L’Oréal men återvände till Coca-Cola när han blev erbjuden tjänsten som marknadschef för Norge och Island. Lars-Kåre var då inställd på att resa lite mindre eftersom han hade gift sig och fått ett barn. Det blev inte riktigt så.
- En dag klev chefen in hos mig och sa att han ville att jag skulle åka till Moskva påföljande måndag, min efterträdare var redan anställd. Jag hade fått tjänsten som chef på ”the Coca-Cola University” med ansvar för företagets utbildningar i 12 länder. Det var bara att åka…
Tiden i Moskva blev dock inte så långvarig. I Ryssland rådde hyperinflation, maffian var stark och både Lars-Kåre och företaget fick utstå hot i en värld där korruption var vardag. När det blev dags för fru och barn att flytta efter bestämde de sig för att avstå. Moskva var för farligt och Lars-Kåre flyttade istället hem till Oslo igen.
vd för Handelskammaren i Oslo
Väl hemma i Norge arbetade han först i sju år på ett amerikansk-norskt konsultföretag, därefter som personaldirektör på Oracle i Oslo, sedan på ett IT-företag och hade även ett eget konsultföretag innan han 2002 blev erbjuden tjänsten som VD för Handelskammaren i Oslo. De internationella erfarenheterna tillsammans med kunskapen från flera olika verksamheter gjorde att tjänsten passade honom som handen i handsken. Den största satsningen som Handelskammaren i Oslo gör just nu handlar om att hjälpa människor som kommer till Norge för att arbeta. Lars-Kåre menar att konkurrensen om arbetskraften i Europa, och även i resten av världen, kommer att hårdna under de närmaste decennierna.
- Många företag hade problem med att arbetskraftinvandrare inte trivdes i Oslo. Vi bestämde oss för att göra något åt det. I dag är 40 av Norges största företag våra kunder och vi har fem medarbetare som jobbar enbart med arbetskraftsinvandring. Vi hjälper till med allt från att skaffa bostäder, uppehålls- och arbetstillstånd, till att ordna sociala events.
Samverkan mellan Oslo och Karlstad
Ända sedan han började på Handelskammaren i Oslo har Lars-Kåre haft kontakt med Handelskammaren i Karlstad. Han tror på ett ökat samarbete mellan Oslo och Karlstad men säger samtidigt att det är viktigt att förstå skillnaderna mellan norsk och svensk affärskultur.
- Svenskar är mer kollektivistiska, mer planerande och mer långsiktiga. Norrmän är kortsiktiga, arbetar ad hoc och är impulsiva. Det finns också en utmaning i skillnaderna när det gäller näringslivet. I Värmland finns traditionell industri som papper, skog och metall, i Norge handlar det om shipping, off-shore, sjömat samt gas och olja. Jag tror att det är viktigt att hitta ett gemensamt område som man satsar på, IT kan vara ett sådant område.
Universiteten måste ha ett nära samarbete med näringslivet
När det gäller universitetets roll i samhället och hur det påverkar utveckling och tillväxt är Lars-Kåre mycket tydlig.
- Det är väldigt viktigt att universiteten har ett nära samarbete med näringslivet. Lärare måste ha koll på vad som händer i det omgivande samhället och hänga med i utvecklingen. De ska ut i näringslivet, det ska ske kontinuerligt och vara obligatoriskt. Det är också viktigt att bjuda in företagare till universiteten. Det finns en viss skepsis hos näringslivet mot akademin och tvärtom, det behöver vi ändra på. Samverkan med näringslivet borde vara integrerat i alla utbildningar.
Läs språk och tänk internationellt!
Lars-Kåre uppmanar dagens studenter att göra internationell karriär och understryker att det är väldigt viktigt att kunna flera språk. Enligt honom missar många karriärchanser på grund av bristande språkkunskaper och näringslivet förlorar affärer på grund av språkförbistringar.
- Skaffa erfarenhet från andra länder, åk iväg tre till fem år och kom sedan gärna tillbaka. Det är utvecklande, man lär sig massor och det är bra för CV:t. Dessutom får man konkurrensfördelar på arbetsmarknaden på hemmaplan. Får man inte jobb direkt så läs språk, det kommer man alltid att ha nytta av. Ta chansen!
