Är känslan att dygnets timmar inte räcker till bekant? Jobb, familje- och fritidsaktiviteter ska förenas och det är oftast upp till den enskilde individen att lyckas få ihop alltsammans att lyckas balansa. Men vem bär egentligen ansvaret i dag när gränsen mellan jobb och fritid inte längre är lika tydlig?
Den nya forskningsrapporten Balansamodellen. Systematisk kvalitetsutveckling till stöd för balansering av arbetsliv och övrigt liv, av Cecilia Nahnfeldt, lektor på Karlstads universitet, bygger på frågor om vem som ansvarar för balansering av arbete och familj. Hur kan vi göra det enklare och bättre och vilka stöd finns som kan utvecklas.
- Eftersom balansa-frågan är så vanlig och vardaglig riskerar man att bagatellisera den och tro att det mest är en praktisk fråga, eftersom vi står i livsvalen varje dag. Jag helt övertygad om att många är blinda inför vilka möjligheter en organisation eller en arbetsplats har att främja allas förmåga att balansa, säger Cecilia Nahnfeldt.
Med Balansamodellen som verktyg tar företag och medarbetare tillsammans fram tydliga rutiner, och problem lyfts och avdramatiseras. Under processen blir den enskilda individen och gruppen bättre på att både parera hinder och att komma på fötter när oförutsedda händelser inträffar och rubbar balansen i arbetslivet, på fritiden och zonen däremellan.
Praktiknära forskning i näringslivsdialog
Balansamodellen är en innovation sprungen ur humanistisk forskning från Karlstads universitet. Det är en utveckling av ett samarbetsprojekt mellan universitetets Centrum för genusforskning och ett antal värmländska arbetsgivare. En första modell togs där fram för "balans i livet", vilken sedan vidareutvecklades för att bereda möjlighet till kommersialisering. Detta gjordes inom ramen för delprojektet Modeller i JämVäxtprojektet, KaU. Resultatet av denna praktiknära forskning och dialog med näringslivet är en bearbetad modell för certifiering av arbetsplatser som kontinuerligt och genomgripande arbetar för att stödja anställda att balansera sitt arbetsliv och övrigt liv. Det är ett sätt att arbeta förebyggande för en mer jämställd arbetsplats, minskad stress och en öppenhet för olikheter.
- Det jag konstaterar i samarbetet med företag är att det finns mycket ekonomi i att utveckla förmågan och kompetensen att kunna balansa, säger Cecilia Nahnfeldt.
Balans = ständig rörelse
Förra året belönades Cecilia Nahnfeldt med andra pris i Almi Värmlands SKAPA Innovationspris 2010 för Balansamodellen. Nu kommersialiseras den genom Mater Balansa AB, ett inkubatorföretag på Inova, med stöd från bland annat Almi företagspartner och Innovationsbron.
- Det rör på sig, och det är precis vad balans och att balansa handlar om, säger Cecilia Nahnfeldt: Visst görs valen av individer, men samtidigt är det ju så mycket vi är beroende av som vi inte styr. Utgångspunkten är att det är mer normalt att vara ur balans än att stå still. Balans är faktiskt en rörelse inte ett tillstånd. Det är därför jag gärna talar om förmågan att balansa.
Fakta om Cecilia Nahnfeldt
Universitetslektor i religionsvetenskap på Centrum för genusforskning, Karlstads universitet. Disputerade 2006 på avhandlingen Kallelse och kön. Schabloner i Matteus-evangeliets berättelser. Har sedan 2006 arbetat med genus- och människosynsfrågor i arbetslivet både i forskning och i samverkan med det omgivande samhället. Är sedan 2010 också innovationskoordinator på Karlstads universitet.
Foto: Roland Andersson
Foto: Roland Andersson