En nationell utvärdering visar på behovet av en insatskedja så att barn som upplevt våld mot mamma kan få stödinsatser för att bearbeta sina upplevelser på rätt nivå. Dessutom saknas ofta strukturerade riskbedömningar för att identifiera barn som löper fortsatt risk att utsättas för våld. Det visar forskare från universiteten i Karlstad, Göteborg, Uppsala och Örebro i en nationell utvärdering.
Det är en tvärvetenskaplig forskargrupp från de fyra universiteten, under ledning av professor Anders Broberg vid psykologiska institutionen i Göteborg, som på uppdrag av Socialstyrelsen utvärderat olika stödinsatser i Sverige för barn som upplevt våld mot mamma. I rapporten "Stöd till barn som upplevt våld mot mamma - preliminära resultat från en nationell utvärdering" har mammor och barn som deltagit i olika stödinsatser undersökts med avseende på sin våldsutsatthet, psykiska hälsa och upplevda livskvalitet.
-Barn som upplevt våld mot mamma utgör en riskgrupp med generellt hög psykisk ohälsa jämfört med barn i allmänhet, säger Kjerstin Almqvist, adjungerad professor i psykologi vid Karlstads universitet, och en av de ansvariga forskarna.
- Forskargruppens preliminära resultat pekar på att verksamheter specifikt riktade till gruppen barn som upplevt våld mot mamma utgör ett värdefullt komplement till de sedvanliga behandlingsinsatser som finns i samhället. Verksamheterna är uppskattade och tycks bidra positivt till barnens hälsa, säger Kjerstin Almqvist.
Forskargruppen uppmärksammar i sin rapport att barn som upplevt våld mot sin mamma löper risk att fortsatt utsättas utan att det uppmärksammas, eftersom riskerna för barnet inte bedöms på ett strukturerat sätt.
- Ofta saknas strukturerade riskbedömningar av barnets och mammans situation, trots att barnet har regelbundet umgänge med den man, oftast barnets pappa, som utsatt mamman och ibland även barnet för våld. Kunskapen om modeller för strukturerade riskbedömningar och hur de kan användas när barn upplevt våld mot mamma behöver förbättras,i synnerhet inom socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) som träffar merparten av dessa barn, säger Kjerstin Almqvist.
Behov av insatskedja
Forskargruppen ger också ett förslag till skapandet av en insatskedja för barn som upplevt våld, så att barn kan få stödinsatser på rätt nivå.
Tillgången till behandling på psykiatrisk specialistnivå för barn som upplevt våld mot mamma och utvecklat en egen barnpsykiatrisk problematik brister idag. Små, ofta ideellt drivna, verksamheter som är avsedda att vara en generellt stödjande insats där barn synliggörs och giltiggörs, riskerar att användas som ersättning för barnpsykiatrisk behandling, antingen för att BUP saknar behandlingsmetoder eller för att det inte går att erbjuda behandling eftersom pappan inte samtycker till detta.
- Vi i forskargruppen menar att genom att förbättra tillgången till specifika behandlingsinsatser för barn med svårare problematik kan en insatskedja utvecklas där barnens möjlighet att få stöd på rätt nivå stärks, säger Kjerstin Almqvist.
Ladda ned rapporten i pdf-format.
Ett tryckt exemplar av rapporten kan beställas från marie-louise.ryberg@psy.gu.se
