I avhandlingen Indien som utopi och verklighet, beskrivs mötet mellan de förhoppningar om ett annat sätt att leva som Indien väckte i väst och mötet med en indisk kolonial verklighet under årtiondena kring sekelskiftet 1900. P-O Fjällsby disputerade med en avhandling i historia som handlar om ett brobygge mellan öst och väst.
Bakgrunden var 1800-talets stora samhällsförändringar och den ambivalens många upplevde inför det modernas intåg. Huvudaktör i framställningen är Teosofiska sällskapet vars lära knöts till uppfattningen om en återförening mellan det andliga öst och det materialistiska väst. Vetenskaplig grund sökte teosofin i den samtida föreställningen om ett gemensamt indoeuropeiskt förflutet. Det var denna historieskrivning de utgick ifrån i sin lära, berättelse och uppgift.
Med utopisk blick, men med den moderna människans erfarenheter, etablerade teosoferna sig i Indien. Det var i klyftan mellan deras beundran för indisk kultur och den brittiska kolonialismens nedvärdering av densamma som den teosofiska verksamheten kunde utvecklas. I tid sammanfaller deras ankomst med framväxten av en indisk nationalism.
P-O Fjällsby granskar den teosofiska rörelsens engagemang genom aktörer som Annie Besant och andra teosofer, inom indisk utbildning och politik mellan åren 1879-1930.
- Varje tids historiker väljer sina utgångspunkter och skriver sin samtids frågor genom historien, säger P-O Fjällsby. Min genomgång av forskningsläget inför avhandlingen talar sitt tydliga språk. Teosofernas verksamhet i Indien runt förra sekelskiftet är på väg ut ur de historiska översiktsverken. Fastän kritisk på flera punkter menar jag att deras medverkan i den nationella mobiliseringen, inte minst genom deras kritik av den brittiska kolonialpolitiken, deras förmåga till nätverksbyggande och försvar för yttrande- och tryckfriheten, fortsatt behöver uppmärksammas i historieskrivningen. Teosofiska sällskapet, fastän udda, förtjänar en plats som en bland få brobyggare mellan öst och väst.
