Kan man lösa gåtan om historiens stora massutdöenden genom att studera fossila hajtänder? Med hjälp av Jan Rees forskning kan vetenskapsmännen åtminstone komma en bra bit på väg.
Jan Rees är paleontolog, eller fossilforskare. Genom sin forskning vill han skapa en ökad förståelse för hur massutdöendena har påverkat livet på jorden i allmänhet och hajarnas evolution i synnerhet.
– Livet på jorden har under ett flertal tillfällen kraftigt påverkats av massutdöenden. Det kanske mest kända innebar bland annat slutet på dinosauriernas era. Jag studerar tre andra utdöendehändelser, främst för att försöka förstå hur hajfaunan påverkades av dessa, säger han.
Paleontologi betyder just "läran om det gamla". De hajfossil som Jan Rees studerar är flera hundra miljoner år gamla. Hans viktigaste arbetsmaterial är hajtänder.
– Hajar har ett skelett av brosk som sällan bevaras, men deras tänder är mycket hårda och förekommer ofta i olika sedimentära bergarter. En haj byter dessutom tänder ofta, vilket gör att en enda haj avverkar flera tusen tänder under sin levnadstid. Tänderna skiljer sig också åt mellan olika grupper av hajar, vilket gör det ganska enkelt att urskilja olika arter med tändernas hjälp.
Det som gör Jan Rees forskning så speciell är att han studerar havslevande ryggradsdjur. Tidigare forskning om massutdöenden har främst handlat om landlevande ryggradsdjur som groddjur och kräldjur, och om ryggradslösa marina djur, till exempel musslor.
Det var i början av januari som Karlstadbördige Jan Rees återvände till Värmland, efter att ha disputerat vid Lunds universitet och under en tid arbetat på Geologiska museet i Köpenhamn. Nu har han en fyraårig forskarassistenttjänst vid Karlstads universitet. Tjänsten finansieras av Vetenskapsrådet, som också bidrar med drygt 600 000 kronor under en fyraårsperiod till hans forskning. En stor del av pengarna kommer att gå åt till resor runt om i Europa för att samla in hajfossil, bland annat i England, Polen, Schweiz, Österrike och Sverige.
– På den här tiden stod havet betydligt högre än vad det gör idag. Stora delar av Europa var täckt av vatten. Samtidigt trycktes havsavlagringar upp när Alperna bildades, vilket gör att man kan hitta hajfossil även där. På den här tiden fanns det dessutom hajar i bräckt och sött vatten, till exempel i dagens Skåne, berättar Jan Rees.
Han kommer även att studera tidigare insamlade fossil från olika museisamlingar. Allt material tar han med sig tillbaka till Karlstad och universitetet.
– Det finns idag en mängd olika teorier kring orsakerna till de massutdöenden som drabbat jorden genom historien, till exempel meteoritnedslag, klimatförändringar och förändringar i havsytan. Jag hoppas att min forskning här ska kunna bidra med en pusselbit, kanske genom att förkasta en teori eller stärka en annan.
