Hur ser spänningen mellan kulturarv och turism ut? Och vilka konsekvenser har möten dem emellan för människor som bor, verkar och besöker platser? I sin avhandling om Grythyttan tar kulturgeografen Lotta Braunerhielm fasta på det ökade intresset för kommersialisering av platser och kulturarv.
I fokus står olika aktörer som bor i, verkar på och besöker platsen Grythyttan. Det framgår att platsen präglats av kommersialiseringens utbredning i samhället och av medvetna satsningar i Hällefors kommun på profilerna måltid, design och teknik. Profilerna, och framförallt måltidsprofilen i Grythyttan, har varit framgångsrika, men också väckt uppmärksamhet och blandade känslor. Den bild som framträtt är att platsen Grythyttan är tudelad. Den ena sidan är präglad av besöksnäring, måltidsprofil och kommersiella intressen, medan den andra sidan är präglad av Bergslagens historia och kulturarv, en lokalt förankrad identitet.
Måltidsprofilen känner sig lokalbefolkningen till stor del stolta över men inte delaktiga i. Det är också få som verkligen satt sin fot inne på det omtalade Måltidens Hus. Det har också framkommit uttalanden om att ”… när turisterna kommer får man inte plats. De går mitt i vägen och flyttar sig inte. De är överklassen.”
Besökarna i Grythyttan är generellt intresserade av kultur och kulturarv, men för Grythyttebesöket har det inte haft någon specifik betydelse. Resultatet visar att det historisk-geografiska perspektivet inte har haft betydelse för besökarnas upplevelse av platsen. I fallet Grythyttan kommer besökare med främsta anledning att besöka Måltidens Hus, Gästgiveriet och med en förhoppning om att få en skymt av Carl-Jan Granqvist.
I avhandlingen ”Plats för kulturarv och turism. Grythyttan – en fallstudie av upplevelser, värderingar och intressen” som läggs fram den 2 juni vid Karlstads universitet tar kulturgeografen Lotta Braunerhielm fasta på det ökade intresset för kommersialisering av platser och kulturarv.
