Det går knappast att skapa turism kring vargen så länge folk i bygden är emot rovdjuret. Det visar en avhandling av Marcus Ednarsson vid Karlstads universitet.
Marcus Ednarsson har studerat hur rovdjursfrågan tagits upp av Värmlands två regionala dagstidningar, NWT och VF. Han har också undersökt hur inställningen till rovdjur, framför allt varg, är i olika befolkningsgrupper och även bland företagare inom turism.
Det visar sig att en stor andel invånare inte har någon särskilt stark åsikt om rovdjur, vare sig positiv eller negativ. Det gäller även för dem som bor i glesbygdskommunerna. Främst beror det på att man inte har några egna erfarenheter av rovdjur. Man är inte berörd. Ju längre ut på landsbygden man kommer, ju närmare de områden där vargen finns, desto tydligare negativ inställning har människor. Många av dem kan stöta på varg i sin hemmamiljö och många av dem sysslar med jakt.
Mest positiva till såväl rovdjur som rovdjursturism är yngre människor med högre utbildning som bor i tätorter och i mindre samhällen.
Alla på landet tycker inte lika
- Det som är värt att lägga märke till är att det inte finns någon homogen landsbygdsåsikt, som det ibland framställs i debatten. Alla som bor utanför storstan tycker inte samma sak om vargen, säger Marcus Ednarsson.
Han upptäckte också att en del grupper, som turismföretagare, kanske inte själva är negativa till rovdjuren, men undviker att föra fram dem som en tillgång för länet. Anledningen är att man inte vill provocera dem som är negativa. Att marknadsföra något som är en källa till konflikt hos lokalbefolkningen är helt enkelt inte särskilt gångbart. De mest negativa företagarna hade en stark anknytning till bygden; de var födda och uppväxta på platsen. De turismföretagare som var mest positiva till rovdjur och rovdjursturism hade inte samma band till bygden.
Förstärker bilden av vildmark
Vad är då rovdjursturism? Det finns olika varianter, men det är fortfarande en ganska ovanlig företeelse i Sverige. Det kan handla om safari eller spårning. Björnskådning existerar, där rovdjuret lockats fram med hjälp av åtel och betraktarna befinner sig i gömslen. Den verksamheten finns/har funnits i Dalarna, Hälsingland, Härjedalen och Jämtland. Spårningskurser är ett annat exempel som kan klassas som en form av rovdjursturism. Men även djur i hägn, som i Orsa och i Järvsö, kan kallas rovdjursturism. Rovdjur kan också fungera som dragplåster rent allmänt i marknadsföring av naturupplevelser, för att förstärka bilden av vildmark. Det kan även handla om utställningar och annat, där man har de stora rovdjuren som tema, men inte några vilda, levande djur på plats. Hit hör till exempel det rovdjurcenter som fanns i Ekshärad.
Jakt på stora rovdjur skulle, med växande rovdjursstammar, tänkas kunna bli en framtida form av turism.
Det visade sig också att de som är neutrala eller positiva till rovdjur och rovdjursturism litar mer på miljöorganisationer och centrala myndigheter än de som är negativa. Dessa litar mer på information från jaktlaget, grannar och jägarorganisationer.
Medierna har haft fokus på konflikter kring rovdjuren, framför allt vargen. Det har mest handlat om problem och skador. Vargen som en möjlig turistresurs har inte fått plats i rapporteringen.
Marcus Ednarsson tror inte att det går att utveckla framgångsrik rovdjursturism så länge invånarna är negativa till vargen. Kanske kan läget bli ett annat så småningom i och med att de yngre generellt är mer positiva till rovdjurens existens.
Avhandlingen heter "Platser för rovdjursturism? Vargar, människor och utveckling i norra Värmland." Marcus Ednarsson disputerade vid Karlstads universitet den 27 maj 2005.
