Cancerpatienter får ofta genomgå tuffa behandlingar som gör livskvaliteten kraftigt försämrad. Inte minst patienternas sexualitet kan påverkas. Vården fokuserar ofta på möjligheten att bli förälder, men även den som passerat fertil ålder behöver stöd och hjälp visar Cecilia Olssons forskning.
- I min roll som specialistsjuksköterska inom cancervården vet jag att mina sjuksköterskekollegor och jag av och till samtalade med patienter i fertil ålder om frågor som rörde hur sjukdomen och behandlingen påverkade deras sexuella funktion och möjligheten att bli förälder, säger Cecilia Olsson, doktorand i omvårdnad. Jag ställde mig då frågan, borde inte alla patienter oavsett cancerdiagnos och ålder få stöd och hjälp med problem som rör påverkad sexualitet.
Studie av cancersjuka patienter
Cecilia Olssons avhandling omfattar patienter behandlade för blodcancer, i åldern 45-81 år. Genom intervjuer och enkäter har patienter fått beskriva hur sjukdomen och behandlingen påverkat deras sexualitet, kroppsbild och livskvalitet under behandling, en månad och sex månader efter behandlingen.
- Många upplevde att intresse för sexuell aktivitet minskade, den sexuella funktion och den sexuella relation påverkades liksom deras egen kroppsbild. Vissa ansåg inte att de upplevde det som problematiskt medan andra ville få stöd för att så långt som möjligt komma tillbaka till hur det var innan sjukdomen.
Vården har förbisett behoven
Forskning rörande sexualitet hos patienter 45 år och äldre som behandlats för blodcancer är eftersatt. I Cecilia Olssons forskning hade patienterna problem relaterat till sexualitet under behandlingen och de närmsta månaderna efteråt, samtidigt som sex inte var så viktigt. Sexualiteten beskrevs som överskuggad av upplevelser av cancersjukdomen och biverkningar av behandlingen.
- Eftersom sexualitet visade sig vara av låg prioritet för flertalet av patienterna föreslås patientcentrerad vård där patienterna kontinuerligt möter en sjuksköterska och utifrån patientens behov anpassar stöd i frågor avseende sexualitet, säger Cecilia Olsson. Jag fann att sjuksköterskor sällan lyfte frågor om patienternas sexualitet på grund av bristande kunskaper i att samtala om känsliga ämnen. Vilket gör att sjuksköterskestudenter bör få utbildning i samtalsmetodik och ledare inom sjukvården bör ge sjuksköterskor förutsättningar att diskutera attityder och hinder i att samtala om känsliga ämnen i exempelvis omvårdnadshandledning.
Här finner du avhandlingen Sexuality in patients treated for hematologic malignancies - Problems and the need for support from patients’ and nurses’ perspectives.
