Världens bästa idrottsförening

Projektledare: Stefan Wagnsson & Henrik Gustafsson

Inledning

Rätt bedriven kan regelbunden och aktivt idrottande i en förening bidra till en mängd positiva saker som inte bara gynnar utövaren utan även samhället i stort (Coalter, 2013; Fraser-Thomas, Côté & Deakin, 2005; Wagnsson, 2017). Av flera olika skäl så avbryter dock många sitt deltagande när de träder in i tonåren, där drygt 30% slutar idrotta varje år (Wagnsson, 2009; Norberg, 2021). Även om relativt många av dessa ungdomar fortsätter att vara fysiskt aktiva på andra sätt (Pilgaard, 2012), så begränsas möjligheterna att dra nytta av fördelar som ett aktivt idrottande i föreningsregi kan medföra. Av denna anledning är det viktigt att rikta en rad olika åtgärder i syfte att minska ungdomars avhopp från den organiserade idrotten.

Tidigare har olika program implementerats för att försöka minska avhoppet bland ungdomsidrottare (se Balish et al., 2014). Dessa program har sällan varit förankrade i användbara teorier eller modeller och har mestadels fokuserat på en eller ett fåtal åtgärder i syfte att förhindra avbrott. Vidare har dessa program haft brister i utvärderingsprocessen (ingen experimentell design, informationsinhämtning via informella samtal). Av denna anledning initierade RF/SISU Uppland tillsammans med ämnet idrottsvetenskap på KaU (under våren 2022) projektet "Världens bästa idrottsförening" med syftet att med grund i beprövade motivationsteorier och modeller genomföra en intervention under ett år med målet att minska idrottsaktiva (aktiva) ungdomars (13-19 år) avhopp från föreningsidrotten.

Målen för det 1-åriga interventionsprogrammet är att 1) stärka de aktiva ungdomarnas upplevda uppgiftsinvolverande och autonomistödjande motivationsklimat, 2) öka glädjen hos vissa centrala FUN-faktorer, 3) förbättra de aktivas upplevda idrottsliga kompetens och 3) att stärka de aktivas intentioner att fortsätta idrotta i sin idrott, för att på sikt minska avhoppet (från 30% till 15%) från de utvalda idrottsföreningarna.

Frågeställningar

1. Finns det några förändringar över tid i de idrottsaktiva ungdomarnas självrapporterade uppfattningar om: i) autonomistödjande och uppgiftsinvolverande motivationsklimat (skapat av tränare, föräldrar och kamrater), ii) deras idrottsspecifika kompetens, iii) vad de tycker är roligt med idrott (s k FUN-faktorer), iv) deras avsikter att fortsätta eller hoppa av organiserad idrott, och hur dessa uppfattningar hänger ihop med de faktiska avhoppen från respektive idrottsförening?

2. Finns det några könsskillnader i deltagande eller avhopp och förändringar över tid i förhållande till ovan nämnda självrapporterade uppfattningar?

3. Vilka uppfattningar, åsikter och attityder har de aktiva ungdomarna, tränarna, föräldrarna, styrelseledamöterna och projektledarna till projektet med avseende på dess genomförande, användbarhet och förmodade effekter? Vilka delar av projektet har upplevts fungera bra respektive mindre bra?

4. Hur stor andel av de idrottsaktiva ungdomarna har fortsatt sitt deltagande eller har hoppat av från respektive idrottsförening i slutet av interventionen (och ett år efter)?