Det kallas för ”Digital backlash” – missnöjet med hur vår digitala tillvaro har blivit. Karin Fast, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, har tillsammans med andra forskare varit redaktör för den nya boken ”The digital backlash and the paradoxes of disconnection”.
Karin Fast, förklara ”digital backlash”
– Vi använder begreppet för att belysa nya strömningar i samhället, med fokus på Norden, som bottnar i ett missnöje med hur vår digitala tillvaro blivit. Det finns två tydliga huvudspår i debatten om digitaliseringen idag som vår bok fångar upp. Det ena handlar om hur vi människor blir alltmer bundna till digitala verktyg i vår vardag. Av rent praktiska skäl blir det allt svårare för de flesta av oss att lägga bort telefonen. Det andra spåret kretsar kring plattformsföretagens affärsmodeller och etik, att sociala medier är designade för att fånga, hålla kvar och tjäna pengar på vår uppmärksamhet.
– Det vi sett de senaste tio åren är en rad reaktioner mot allt detta – själva ”backlashen”. Både individer och samhällsaktörer problematiserar digitaliseringens baksidor och söker nya förhållningssätt. Det är denna utveckling, i olika skepnader, som vår bok handlar om. Vi uppmärksammar nya sätt att tänka kring, tala om, och använda våra allra mest vardagliga verktyg. Fokus ligger på frivilliga former av ”digital frånkoppling”.
Varför är det här viktigt och intressant?
– Vår bok bidrar med viktiga nyanser i debatten om digitaliseringen och förklarar varför digitala medier kan se sig så paradoxala: de är ju frigörande och fängslande på samma gång.
– Boken rymmer kritik mot den digitala kapitalismen och belyser de mekanismer som gör oss mer bundna till våra digitala medier än vad vi kanske skulle önska vara. Men lika mycket problematiserar den själva motreaktionerna, exempelvis hur ”digitalt välmående” tenderar att göras till individens problem eller hur nya grunder för ojämlikhet skapas i ett samhälle där människor har så olika möjligheter att ”koppla ifrån”.
– Idag håller digital frånkoppling på att bli ett slags ny klassmarkör, och den som använder sin mobil ”för mycket” kan både känna sig och ses som en misslyckad individ. Sådana synsätt kan i sin tur skymma sikten för exempelvis teknikföretagens eller politikernas ansvar att skapa en anständig digital värld.
Kan du nämna något om vad ni har kommit fram till?
– Boken visar hur digital eftertanke blir ett allt naturligare inslag i våra liv. De kapitel som fångar upp hur människor använder digitala medier visar att många – från yrkespolitiker till ungdomar – anammar en rad vardagliga ”mikrotaktiker” för att undvika digital stress, digitala distraktioner, och liknande problem. Det kan handla om att gömma mobilen bakom gardinen för att skapa en känsla av distans till den, att stänga av ljudet, eller att lämna den utanför sovrummet. Vi ser sådant medieanvändande som typiskt för vår ”post-digitala tid”, där de digitala medierna kommit för att stanna.
Ett av bokens viktigaste bidrag är att den visar hur ojämlikt vårt digitala samhälle är. För en kroniskt sjuk person som är beroende av digitala medicinska verktyg för sin hälsa eller ett matbud som har hela sin försörjning via en app kan det vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att anamma hurtiga råd om ”digital detox”. För andra, som den ”alternative” turisten, kan frånkoppling vara ett spännande, och statushöjande, äventyr.
Folkhälsomyndigheten rekommenderade nyligen att barn bör spendera mindre tid framför skärmar – finns det något i er bok som tangerar det?
– Vi gör inga ställningstaganden i boken om huruvida människor borde använda skärmar mer eller mindre. Vi är mer nyfikna på själva samhällsdiskursen som sådan och de normer den skapar. Boken aktualiseras verkligen i och med debatten om barns skärmtid, och även om vi inte hann fånga upp debatten just kring Folkhälsomyndighetens senaste skärmrekommendationer, så känner vi igen spår och teman från andra, liknande, debatter. I boken finns bland annat ett kapitel som synar debatten kring ”mobillådan”, som blev årets julklapp i Sverige år 2019. Precis som dagens skärmråd så väckte mobillådan starka reaktioner, bland både förespråkare och kritiker. Ett annat kapitel visar hur den svenska debatten kommit att kretsa kring neurologiska effekter - hur hjärnan tar skada av för mycket skärmbruk – snarare än sociala konsekvenser. Ett av bokens bidrag är att visa hur dagens samhällsdebatt bär spår av gårdagens mediekritik.
Optimismen kring digitaliseringen var enorm, varför tror du att det har kommit ett bakslag - och varför just nu?
– Farhågor kring nya medier har visserligen alltid funnits, men ”the world wide web” sågs ju på 1990-talet som demokratins räddare. Idag har denna bild grusats av näthat, ”fake news”, onlinebedrägerier, och andra problem. Samtidigt har just vår valfrihet att välja bort det digitala minskat. ”Backlashen” grundar sig, tror jag, i människors känslor av minskad autonomi. Det kan kännas som att det är medierna som styr oss, snarare än tvärtom. Och i takt med att banden mellan människa och teknologi tätnar så växer missnöjet och längtan efter att slå sig fri.
Hur skulle du beskriva intresset kring de här frågorna?
– Vi märker att det är glödhett just nu, både på medieuppmärksamheten kring ämnet och i våra roller som forskare. Som forskare stöter vi på mycket nyfikenhet från både allmänhet och experter, och vi har bjudits in att föreläsa på ämnet av olika samhällsaktörer – från kulturdepartement och bibliotek till andra forskningsmiljöer. Det finns en hög grad av igenkänning bland människor kring digitaliseringens baksidor och moraliska frågor väcker engagemang.
