Organiska solceller har stor potential inom förnybar energi, problemet är deras långsiktiga stabilitet och operativa livslängd.
Organiska solceller ligger i framkant av nästa generations teknik för förnybar energi, till stor del tack vare deras låga vikt, flexibilitet, optiska transparens och potential för låg produktionskostnad. Nya framsteg inom utvecklingen av nya molekyler har drivit organiska solceller till rekordhöga verkningsgrader på upp till 20 procent.
Trots dessa framsteg är en av de största utmaningarna, som håller tillbaka organiska solcellers kommersialisering, deras långsiktiga stabilitet. Materialen i de aktiva skikten i organiska solceller är benägna att brytas ned under långvarig exponering för ljus och luft, vilket begränsar deras operativa livslängd.
Studie av nedbrytningsprocesser
– Den 28 februari försvarade jag min licentiatuppsats med professor Andreas Lindblad från Uppsala universitet som opponent, säger Suraj Prasad, doktorand i fysik. Det gav ett utmärkt tillfälle att reflektera över mitt projekt. Diskussionen var mycket engagerande och jag ser fram emot att implementera de idéer som framfördes i mitt pågående arbete. Jag ser fram emot nästa fas av mina doktorandstudier som kommer fokusera på att undersöka degraderingsmekanismer hos organiska solceller. Dessa insikter kommer att hjälpa oss att designa mer stabila material och i slutändan bidra till att förbättra hållbarheten och den kommersiella potentialen hos organisk solenergiteknik.
Forskningen fokuserar på att finna de fotodegraderingsmekanismer som påverkar organiska solceller. Genom att exponera tunna filmer av utvalda molekyler för simulerat solljus i luft och analysera dem med avancerade spektroskopi- och mikroskopimetoder undersöker denna studie hur molekylstrukturer påverkar degraderingen.
Läs studien här: Electronic and Vibrational Spectroscopy of Photodegradation Processes in High-Performance Organic Photovoltaic Materials
