Vad händer när den globala och nationella hållbarhetspolitiken ska hanteras utifrån lokala förutsättningar? Vad har kommunen eller det lilla lokalsamhället för handlingsutrymme och verktyg för att hantera omställningsutmaningar eller samhällsrisker? Dessa frågor var på agendan vid symposiet som arrangerades av CRS, Centrum för forskning om hållbar samhällsförändring.
– Årets CRS-symposium handlade om att ta hand om det stora i det lilla, säger Moa Tunström, lektor i kulturgeografi och föreståndare för CRS. Stora frågor om hållbarhet, rättvisa, jämlikhet och risk tar sig olika uttryck i den lokala kontexten.
Civilsamhällets roll i en demokrati
Huvudtalare vid symposiet var Susanne Wallman Lundåsen, docent i statsvetenskap vid Linköpings universitet. Hon talade om civilsamhällets roll i att bygga hållbara lokalsamhällen och om motståndskraft och förändringsmotstånd.
– Med civilsamhälle menar vi föreningsliv och olika nätverk, säger Susanne Wallman Lundåsen. De utgör en central del av demokratin både nationellt och lokalt.
I Sverige är en stor andel av befolkningen involverade i något sådant sammanhang. Man räknar med att cirka 70 procent är aktiva i något som kan räknas in i civilsamhället.
– Civilsamhället är en viktig resurs vid kriser, då det offentliga ofta har begränsade resurser, säger Susanne Wallman Lundåsen. Civilsamhället bildar då en social infrastruktur där resurser kan mobiliseras och information kan spridas. Det skapas en mellanmänsklig tillit som bidrar till trygghet. Utmaningar finns förstås och särskilt i urbana periferier med stark segregation kan förtroendet för civilsamhället vara svagare. Steget till engagemang kan också vara långt i miljöer där färre är aktiva. I glesbygd däremot kan man se att civilsamhället kan ta över när det offentliga drar sig tillbaka, till exempel när förskolan läggs ned och man skapar en kollektiv lösning.
Mötesplats för praktiker och forskare
Symposiet samlade både praktiker och forskare bland talare och åhörare. Under dagarna anordnades ett antal sessioner som lyfte hållbarhetsutmaningar ur många olika perspektiv. En av dem hade temat samhällsrisker, lokal beredskap och vikten av samverkan när krisen inträffar, och deltagarna fick diskutera krishantering och spela det seriösa spelet Riskköping, från lärlabbet RiskLab vid Karlstads universitet. En annan session hade tema klimatanpassning och planering och där presenterades tre olika exempel från samhällsplaneringspraktiken på hantering av framför allt översvämningsrisker. De handlade både om väldigt konkreta saker som vägprofiler och fysiska barriärer, men också om hur långsamt och svårt förändringsarbete i både kommuner och på statliga myndigheter kan vara. Det är en utmaning att förändringsarbete tar så lång tid, liksom att göra prioriteringar mellan lokal expansion och långsiktig klimatanpassning.
Ett ytterligare tema var hållbar stadsutveckling och arkitekturpolitik. Sverige har sen några år en nationell politik för gestaltad livsmiljö och allt fler kommuner har kommunala arkitekturpolitiska program. Vid sessionen diskuterades normer och värderingar i den här politiken, liksom synen på vad arkitektur är, både konst och teknik, och vad den ska göra i relation till hållbar stadsutveckling, bland annat på samma gång bevara och utveckla.
På programmet fanns också en session som Forskarskolan i hållbar samhällsförändring stod värd för. Linda Persson, risk- och miljöstudier, presenterade sitt avhandlingsarbete i vilket hon bland annat undersöker vad som motiverar människor att bli klimataktivister.
– Våra symposier ska vara en plats för möten, nätverkande och kunskapsutbyte, säger Moa Tunström. För forskare kan symposiet vara ett tillfälle att få ta del av aktuella exempel och för praktiker är det en möjlighet att ta del av ny forskning, om lokal krishantering, hållbar stadsutveckling, vattenutmaningar med mera. Vi är glada att så många ville komma och diskutera dessa frågor tillsammans.
Vad är förhandlingsbart?
Vid det avslutande panelsamtalet diskuterades bland annat intressekonflikter. Till exempel tycker de flesta att förnybar och fossilfri energiproduktion är mycket bra. Få önskar däremot bo granne med vindkraftverk. Det är inte så enkelt att förvandla de stora hållbarhetsmålen till lokala mål. Det handlar om åtgärder som bidrar till ökad eller minskad livskvalitet, men som oavsett är önskvärda ur ett hållbarhetsperspektiv. Frågan uppstår om hur mycket som är eller ska vara förhandlingsbart och hur viktiga hållbarhetsmålen verkligen är på olika nivåer i samhället.
